Tito - Folkets Diktator!

Så har man varit i Lindesberg igen.
Där så har man läst boken om
Tito, Tito - Folkets Diktator av Björn Kumm.
En mycket bra bok om min landsfader.
Där får vi lära oss hur Sovjet blåste juggarna gång på gång i andra världskriget och hur Tito fixade allt mer eller mindre helt själv utan hjälp från Sovjet och allierade.
Där får vi också lära oss hur Sovjet med fascist Stalin blåste Tito och anklaga Tito för en massa sjuka saker och några attentat här o där. Tito hotade Stalin med att han bara behövde en man, ett försök, ett besök i Moskva så skulle Stalin försvinna.
Tito var en uppkäftig jävel, och det med all rätt. Mot alla odds så krossade han nazisterna, Ustaša,  četnikerna och hindrade Sovjet att ta över Jugoslavien.
Tito började sitt gerillakrig i Užice (mammas hemstad) och segrade i Belgrad.
Tito varnade folket hela tiden om vad som kunde ske ifall dom inte skärpte sig.
Hela tiden så gjorde han alla glada men ändå så var det inte tillräckligt för folket. Idiotiska nationalister. Ni fick det ni ville, krig och ni får fan skylla er själva när ni inte lyssnade på honom.
Tito, Tito, en dag så ska vi få våran hämnd...




Smrt Fašizmu, Sloboda Narodu!



Mycket!

Mycket om böcker idag.
Tänkte bara säga att jag har precis börjat med uppföljaren till
Snabba Cash, Aldrig Fucka Upp. Hittills är den mycket bra.
Älskar sättet Jens Lapidus skriver. Hur alla olika karaktärers vägar korsas. Väldigt spännande...

Papper!

Gillar man John Ajvide Lindqvist så kommer man älska Pappersväggar
Det är en bok med tio noveller.
Evig/Kärlek är den bästa novellen i boken. En väldigt vacker och bisarr kärleks historia.
Önskar att det var en 500-sidig bok istället.
Equinox handlar om en kvinna som hittar ett lik som hon vill behålla för sig själv.
Pappersväggar  novellen är väldigt kort men ack så spännande. Här vill man också ha mer.
Sluthanteringen är den riktiga avslutningen på Johns förra bok, Hanteringen Av Odöda.

Sen finns det sex noveller till som är nästan lika bra.
En väldigt bra samling med noveller...


Nymåne!

Har läst andra delen av Stephenie Meyer Twiligt serien, När Jag Hör Din Röst.
Det är en bra bok. Skönt att Stephenie Meyer inte längre tjatar ut Isabellas perfekta syn på Edward.
Kan ju vara för att Edward knappt är med i denna del, får väl se hur tredje boken är. När jag väl läser den.
Bra bok som sagt. Orkar inte skriva så mycket om den. Läs den iallafall...



Landsfadern!

Björn Kumm har skrivit en bok om Josip Broz Tito.
Tito - Folkets Diktator, den ska inhandlas och läsas.
Såg en intervju med Björn Kumm igår.
Det verkar som att han har rätt så bra koll på Tito och att han gav skulden till Jugoslaviens
sönderfall på politikerna efter Titos död förstärkte detta intryck.
Mer sånt vill vi höra och det ska höras enda ner till dom nationalisterna där nere i Jugoslavien.
Så fort revolutionen kommer så ska ni ställas mot väggen...


Smrt Fašizmu, Sloboda Narodu!

Odöda!

Har bara 60 sidor kvar av John Ajvide Lindqvists Hanteringen av odöda.
Måste säga att boken är mycket bra och som Pia Bergström från Aftonbladet skrev:
Svår att lägga ifrån sig.
Svår att somna ifrån.
Kan inte mer än att hålla med. Boken är äckligt bra. Kan inte riktigt sätta fingret på vad som gör boken så bra men det är nog hela innehållet. Ångest och kärlek som smälts ihop till en vacker sörja.
Det är romantik och skräck. Inte bara romantik som i Om jag kunde drömma. När jag läste den boken så hade förväntat mig lite mer skräck. Men det var bara en bok om en liten tjej som var så hopplöst kär i sin perfekta perfekta perfekta perfekta perfeka perfekta Edward.
Nedå, den är också bra, ska ju trots allt läsa uppföljaren efter mina 60 sidor.
Men vill man ha lite mer spänning så är Hanteringen av odöda en perfekt bok.
John Ajvide Lindqvists första bok Låt den rätte komma in var en rätt så bra bok.
Inte så jävla bra som alla tyckte, men bra.
Hanteringan av odöda dock, är pissbra.
Så enkelt är det...

Drömma!

Lika perfekt och plågsamt vacker som vanligt.
Hans röst var sammetslen.
Hans perfekta muskulatur.
Denna gudomliga varelse.
Jag försökte undvika att beundra hans perfektion.
En perfekt staty, huggen ur någon okänd stenart - slät som marmor, glänsande som kristall.
Hans skimrande hand.
Hans perfekta, sidenlena och iskalla hud.
Jag lät handen glida lätt över de perfekt formade musklerna i hans arm.

Bla bla bla bla.
Jag håller på o läser Stephenie Meyers bok
Om jag kunde drömma, första delen av Twilight serien.
Boken är bra förutom att huvudkaraktären Isabella Swan tjatar om hur jävla perfekt Edward Cullen är.
Halva boken är fylld med denna "poesi".
Ja vi fattar att han ser bra ut och hans andedräkt är änglalik. Ja vi fattar att hans mörka ögon är vackra. Ja vi fattar att han perfekt och underbar. Du behöver inte säga det varannan mening.
Stephenie Meyer, börja variera dig lite i ditt skrivande för fan.
Sluta upp med denna romantiska skit och ge oss lite skräck. Ge oss lite vampyer.
Läser jag fel bok eller? Kanske.
Boken är bra som sagt. Men sluta och tjata om hur jävla perfekt han är.
Vi fattar...