Wake Up, Ron Burgundy: The Lost Movie

Anchorman har mycket som man önskar sig i en komedi film. Humorn är smart som korkad, barnslig som smart och så mycket material spelades in att dom kunde göra ytterligare en till film. Resultatet är Wake Up, Ron Burgundy: The Lost Movie

Den egocentriska Ron Burgundy (Will Ferrell) är San Diegos populäraste nyhetsankare. Med sitt nyhetsteam så styr han San Diego.
Han största rival Veronica (Christina Applegate) som hotar hans plats på jobbet får allt mer och mer uppmärksamhet av cheferna och Ron börjar bli orolig.
Den radikala protestgruppen Alarm Clock rånar ytterligare en bank och Ron inser att han måste göra en story av detta och bevisa en gång för alla att han är nr.1

Detta är ingen uppföljare utan dom hade så mycket överblivet material så dom kunde klippa ihop det till en ytterligare film.
Så båda filmerna påminner ibland av varandra men det är inte så farligt som man tror.
Allt från den förra filmen finns med. Ron Burgundy är lika barnslig, omogen och självupptagen.
Alla dom fantatiskt omogna skämten är där. Steve Carells karaktär Brick är lika korkad.
Finns ingen plats för jämställdhet i Rons värld. Det är han, hans manliga kollegor och åter han som ska synas och höras.Det är mycket roligt att titta på om man gillar Will Ferrell. För andra som inte förstår sig på denna mans humor kommer tycka att han är väldigt jobbig.
Tyckte man om Anchorman så kommer man tycka om Wake Up, Ron Burgundy: The Lost Movie. Om man inte gillade Anchorman så får man helt enkelt skylla sig själv. Detta är humor på hög nivå...

Betyg: 7 av 10


Thåström!

Ja vad ska man säga? Helt enkelt underbart.
Han började kvällen med Kort Biografi Med Litet Testamente, en perfekt öppning.
Allt var där hos honom. Hans viftande med armarna. Fingrarna som lever sitt egna lilla liv.
Han såg mig i ögona. Han hoppade runt. Han gick runt på scen och han log.
Thåström log. Det var sju år sedan jag såg honom såhär. På senare år har han lugnat ner sig. Men i fredags kväll var det som att åka tillbax i tiden.
Gamla Imperiet låtar spelades. Saker Som Hon Gör, Var É Vargen (haha) och den fruktansvärt vackra förorts låten Höghus, Låghus, Dårhus.
7 år gamla Aldrig Nånsin Komma Ner har gjorts om lite, men jävlar i mig vilken energi Thåström har i sig.
Varje gång Thåström sjunger klart en verse eller refräng så börjar publiken (inkl jag) jubla, skrika, applådera. En mäktig känsla.
En ensam Thåström med en svart gitarr och sista versen/refrängen i Om Black Jim var idiotbra. Det var jag som fick igång jublet efter den versen/refrängen.
Han avsluta med Du Ska Va President och jag var lyrisk. En låt som krossar allt motstånd. Finns inget bättre.
Han skulle kunna hålla en hel konsert bara med den låten.
Thåström, vi ses i sommar igen...






Konsert!

Ikväll smäller det.
Det är nästan tre år sedan jag såg
Thåström sist. Alldeles för lång tid.
Detta kommer bli lika stort som vanligt, om inte större...


Från EBBA tiden!

Punch-Out

22 maj, då smäller det.
En nytappning på Punch-Out kommer till Nintendo Wii.
Det kommer att bli helt underbart...


Underbart!

Will Ferrell: You're Welcome America - A Final Night With George W Bush!

Will Ferrell har flera gånger porträtterat George W Bush i Saturday Night Live. Nu gör han det återigen i hans stand-up show Will Ferrell: You're Welcome America - A Final Night With George W Bush! En väldigt välgjord och rolig show.

Will Ferrell sminkad som Bush är inte lika lik som när James Adomian ("känd" från Jay Leno och Harold & Kumar Escape From Guantanamo Bay) är sminkad som Bush. Men han gör det mycket roligare än James.
Will Ferrell gestaltar Bush helt perfekt som en dum och korkad person (som han är i verkligenheten också fast med en komisk tvist).
Allt från lögnerna, gesterna, kommentarerna och historier som Bush drog under sin tid som president finns där.
Här finns historier om hans barndom, om hur mycket han egentligen hatar sin ranch, när han sitter i sin källare och leker med baseboll kort och Karl Rowe säger "Mr President, we´re going to Washington" och att Bush då trodde att Clinton hade smygit in i hans källare och att Karl Rowe hade pratat med Clinton.
Han berättar om alla olika telefonnumer han har till olika världsledare. Han har t.ex. den spanska premiärministern José Luis Rodríguez Zapateros nr och börjar härma hur spanjorer pratar. Mycket roligt.

Det är en fenomenal show om man är insatt i George W Bush. Men det krävs bara lite allmänbildning för att kunna njuta av denna show. Visst vissa saker är inte så roliga om man inte är så insatt politskt. Men Will Ferrell är ett komiskt geni och avslutningen är klockren...

Betyg: 7 av 10


Nordkorea!

Såg en väldigt rolig och intressant dokumentär om Nordkorea, The Vice Guide To North Korea.
Här får man se mycket som man redan visste om detta sjuka land men alltid kul och se några nya dokumentärer.
Dokumentären finns att se här, uppdelad på 14 delar, varje del är några minuter lång.
Nordkorea, ett land som har gått åt helvete.


Mångång!

Fan vad jag vill se Michael Jackson live.
Funderar på att åka till London för att se honom. 5000 kr. Lätt värt.
Här kommer hans första moonwalk någonsin, om jag inte har fel.


Cpbra!

Juridik!

Det är bra att man har en tjej som läser juridik.
Hon har hjälpt mig att överklaga hyresnämndes beslut.
Nu kommer jag bli rik som en jude...


Buco!

How To Lose Friends & Alienate People!

Simon Pegg blev ett känt ansikte för mig med filmen Shaun Of The Dead.
Efter det har han varit med i halvdanna filmer. How To Lose Friends & Alienate People är inget undantag.

Sidney Young (Simon Pegg) är en kändisskribent, journalist. Han driver en egen tidning som har den största uppgiften att driva med medias besatthet av kändisar och deras liv.
Det går inte så bra för tidningen och vilken dag som helst kommer Simon att hamna i personlig konkurs. En dag så får Simon ett erbjudande att jobba för Sharps Magazine i New York som han självklart tackar ja till.

Filmen är full med kändisar. Jeff Bridges spelar Clayton Harding som är Simons chef. Vi har Kirsten Dunst, Gillian Anderson, Thandie Newton och tillomed Brian Austin Green är med på ett hörn.
Jeff Bridges gör det bästa jobbet här. Kirsten Dunst och Gillian Anderson finns där. Men det är också allt. Dom gör inget speciellt ifrån sig. Simon Pegg är som alltid Simon Pegg. Blek, klantig, lite svinaktig, arrogant och brittisk.
Ne, Jeff levererar som vanligt alltid.

Det är ingen dålig film, men det är ingen bra film. Det är en helt okej film som är smårolig på sina håll och som passar perfekt som en söndagsfilm. Man behöver inte tänka så mycket. Inget mer behöver skrivas om denna film...

Betyg: 5 av 10




EBBA!

Världens bästa band.
EBBA GRÖN.



Punk som fan...

Bedtime Stories!

Adam Sandler har förvånat oss två gånger hittills, i drama filmerna Punch-Drunk Love och i Vänner För Livet. Men det är inte dom han är kända för. Han är känd för sina komedi filmer och nu kommer det återigen en Adam Sandler film, Bedtime Stories.

Skeeter Bronson (Adam Sandler) jobbar som vaktmästare på ett hotell som en gång i tiden har ägts av hans far.
Han lever ett helt vanligt liv men snart kommer allt förändras. Hans syster Wendy (Courtney Cox Arquette) måste åka iväg till Arizona under en veckas tid och hon behöver honom som barnvakt.
Skeeter är väldigt dålig med barn och samma är det med hans systers barn. Men dom finner varandra genom godnatt sagor som Skeeter berättar för dom. Så småningom märker han att delar av hans sagor blir till verklighet.

Detta är en film för barn. Det märker man direkt. Hade jag varit sju år idag så hade jag nog älskat denna film. Men nu är jag 26 och är lite mer kräsen.
Det är småskämt överallt. Bra som dåliga (mest dåliga) och filmen förstörs lite av det här. Så är det fram och tillbaka, nästan hela tiden.
Adam Sandler går på rutin och samma sak gäller det med Courtnety Cox Arquette. Kul att jag skrev om Jennifer Aniston igår att hon gjorde samma sak, går på rutin och man ser Rachel framför sig hela tiden. Så är det med Courtney Cox Arquette också. Man ser hennes rollfigur Monica från Vänner hela tiden.
Det går inte många minuter i filmen tills Adam Sandler börja sjunga. Om det är bara för några sekunder eller så, så händer det. Verkar som att det är ett måste i hans komedi filmer. Att han verligen måste sjunga lite och det är alltid med samma mongo röst. Ja det är ju Adam Sandler på rutin som sagt.
Keri Russel spelar Jill och för oss vuxna så är den första delen av filmen rätt så rolig Samspelet mellan henne och Adam Sandler funkar väldigt bra och Skeeters attityd mot Jill klockrent.

Det som drar ner filmens betyg är dom ständiga småskämten som oftast är rätt så tråkiga och att sagornas variation är lika med noll ungefär. Sen så skulle man vilja ha lite mer såna scener, där Adam Sandler berätter en historia och sen får man se vad som händer dagen efter. Men i filmen är det bara några fåtal såna scener.
En riktig barnfilm som sagt. Men det finns bättre såna ute redan...

Betyg: 5 av 10


Kärlek Är För Dom!

2005 släppte Thåström den hyllade skivan Skebokvarnsv. 209.
Det var första gången Thåström blev riktigt intim. 2009 med Kärlek Är För Dom är han det fortfarande.

Kan säga att jag hade otroligt stora förväntningar på denna skiva. Efter att hört singeln med samma namn som skivan så visste jag att Thåström skulle som vanligt brijlera.
Första låten, Kort Biografi Med Litet Testamente, är som den första låten på Skebokvarnsv. 209, Brev Till 10:e Våningen.
Det är en liten minibiografi om hans liv. Mycket vackert och gripande på sina ställen. Brev Till 10:e Våningen är den enda låten jag mer eller mindre vägrar att lyssna på. Varje gång jag hör den så blir jag sentimental och börjar grina. Kalla mig för mes men så är det.
Sen när andra låten, Långtbort kommer så tänker man vad fan är det här? Hockeykör och allt.
Men sen vänder det helt och hållet och Thåström visar oss återigen hur man ska göra mörk och lugn musik. Men ändå blir man peppad. Det är få artister som kan göra något sånt.
Kärlek Är För Dom är inte lika akustiskt som Skebokvarnsv. 209. Man märker mycket av influenserna från Sällskapet som Thåström också är med i.
Visst det är ungefär samma tempo som i hans förra skiva. Men här finns det mer bakrunds skrammel. Något som Thåström har använt sig av i över 10 år nu och det funkar fortarande klockrent.
En av höjdpunkterna på skivan är i låten Linnéa när Thåström får sjungskrika lite. Det var trots allt 7 år sedan sist (Mannen Som Blev En Gris) han gjorde det på skiva och det välkommnas med öppna armar.
Skivan avslutade med med Thåströms cover på Nationalteaterns cover på Bob Dylans låt Men Bara Om Min Älskade Väntar (Tomorrow Is A Long Time) och den är väldigt bra. Thåströms mörka, rosliga och vackra röst. Han vet hur man ska göra covers till något eget.

Efter förste genomlyssningen så var jag lite besviken. Skebokvarnsv. 209 älskade jag direkt. Man är lite splittrad. Men Kärlek Är För Dom växer sig på en och efter man lyssnat igenom den för andra gången och när man återigen sätter på första låten och 80-tals gitarr riffet kommer så är det svårt att inte börja grina. Det är bara och kapitulera. Han har gjort det igen...


Marley & Jag!

Owen Wilson och Jennifer Aniston i den familjära komedi filmen Marley & Jag. Att göra en film med en av dom mest älskade personerna i filmvärlden är svårt och slutresultatet bevisar det.

John (Owen Wilson) och Jennifer Grogan (Jennifer Aniston) har precis gift sig och flyttat till Florida. Båda två jobbar som journalister. Hon som krönikör och han som reporter. Jennifers sug efter ett barn är stort och för att få henne på andra tankar så köper han hunden Marley till henne. Det dom inte vet är att Marley kommer bli världens mest jobbigaste hund.
John vantrivs på sitt jobb, vill ha mer status, vill skriva om stora saker, men hans chef tvingar på honom att skriva en krönika som visar sig att bli en succé. Han börjar skriva om sitt vardagliga liv och hunden Marley är den största inspirationskälla.
Åren går, barnen kommer och Marley skapar mer och mer problem. När kommer John få sin chans?

Vad ska man säga om en sån här film? Återigen går Owen Wilson på rutin. Ungefär som han gjorde i Drillbit Taylor och i You, Me And Dupree. Han kan så mycket mer. Räcker bara kolla in Bottle Rocket, Wedding Crashers och The Darjeeling Limited för att förstå hans storhet. Dom gångerna han har ansträngt sig lite så har han varit fantastisk. Men här är det mer eller mindre helt platt.
Jennifer Aniston som egentligen aldrig varit rolig förutom i Vänner visar inget nytt i denna film. Samma tråkiga Jennifer. Man ser Rachel framför sig hela tiden. Den kvinnan måste prova på att vara med i mer dramafilmer så hon slipper göra samma roller om och om igen.
För Jennifer har jag tappat förtroendet för helt. Den enda riktigt bra film hon har varit med i är Office Space där hon iförsig inte gjorde något märkvärdigt ifrån sig, men det är en väldigt bra film.
Owen dock, han kan mer än detta. Skärpning.
Familjen Grogan är en stereo typisk svensson familj. Dom har villa, barn, volvo och en hund.
Filmen har sina roliga stunder, men det är inget mästerverk. Inte på det komiska planet eller på det romantiska planet.
Slutet är sentimentalt och från att vara rätt så tråkig och en förutsägbar film så blir den rätt så fin. Men dom kan göra bättre än så här...

Betyg: 5 av 10




 

President!

Nästa fredag så ska jag se Thåström.
Denna version av Du Ska Va President väntar mig.


Mäktigt!

Thåström krossar allt med denna låt. Ingen kan komma upp i hans storhet...

Helgen!

Damjan hade sin juggefest och den var som väntat underbar. Mycket mat, alkohol och musik. Det spelades på hela natten. Gitarr, bas, trummmor och sång. Viktor och jag väckte gamla minnen till liv och EBBA GRÖN spelades mest. Punk som fan...

Pimme!

Sitter på tåget nu mot örebro och har precis lyssnat klart på Thåströms nya skiva, Kärlek Är För Dom. Den mannen kan aldrig göra något dåligt. Nu ska jag kolla på film...

Underbart!

Ligger i sängen och leker med min iPhone. Den är helt jävla underbar. Halv tolv åker jag mot örebro. Med denna i min hand så kommer inte tågresan bli tråkig...

Mycket!

Mycket om böcker idag.
Tänkte bara säga att jag har precis börjat med uppföljaren till
Snabba Cash, Aldrig Fucka Upp. Hittills är den mycket bra.
Älskar sättet Jens Lapidus skriver. Hur alla olika karaktärers vägar korsas. Väldigt spännande...

Papper!

Gillar man John Ajvide Lindqvist så kommer man älska Pappersväggar
Det är en bok med tio noveller.
Evig/Kärlek är den bästa novellen i boken. En väldigt vacker och bisarr kärleks historia.
Önskar att det var en 500-sidig bok istället.
Equinox handlar om en kvinna som hittar ett lik som hon vill behålla för sig själv.
Pappersväggar  novellen är väldigt kort men ack så spännande. Här vill man också ha mer.
Sluthanteringen är den riktiga avslutningen på Johns förra bok, Hanteringen Av Odöda.

Sen finns det sex noveller till som är nästan lika bra.
En väldigt bra samling med noveller...


Nymåne!

Har läst andra delen av Stephenie Meyer Twiligt serien, När Jag Hör Din Röst.
Det är en bra bok. Skönt att Stephenie Meyer inte längre tjatar ut Isabellas perfekta syn på Edward.
Kan ju vara för att Edward knappt är med i denna del, får väl se hur tredje boken är. När jag väl läser den.
Bra bok som sagt. Orkar inte skriva så mycket om den. Läs den iallafall...



The Wackness!

Drama är en väldigt svår genre att bemästra. Att blanda drama med komiska inslag är också väldigt svårt. Det är som livet. The Wackness är som livet. Dramatiskt men samtidigt roligt också.

Luke Shapiro (Josh Peck) är en ensam, deprimerad och kåt ung man som precis har gått ut high school.
Han säljer marijuana för fixa hans föräldrars ekonomiska kris. Betalar sina terapi timmar med marijuana hos Dr. Jeffrey Squires (Ben Kinglsey). Dr. Squires genomgår en rejäl medelålderskris, hans äktenskap håller på att raseras. Dom finner en värme hos varandra och Luke blir förälskad i Dr. Squires styvdotter Stephanie (Olivia Thirlby).

Detta är en film om två hopplösa människor. Luke Shapiro är hopplös på alla möjliga sätt. Osäker på mer eller mindre allt han gör, olycklig men han kämpar på.  Hans första sexupplevelse är både pinsam och rolig att kolla på.
Dr. Squires försöker desperat att fixa sitt äktenskap på alla möjliga sätt. När inget funkar så släpper han loss. Experimenterar med droger, bryter mot lagen offentligt och är otrogen.
Samspelet mellan Ben Kingsley och Josh Peck är fantastiskt. Ibland undrar man verkligen om detta är två skådespelare som spelar sina roller eller om det är två riktiga vänner. För det är så naturligt, det är mycket vackert att se på.

Man blir väldigt glad och sentimental av denna film.
När Luke får sin första kyss av Stephanie och inspiration från Bille Jean videon har hämtats, om ens bara för några ynka sekunder, så blir det riktigt snyggt.
Ben Kingsley är en skådespelare jag aldrig tyckt om. Vet inte varför, men så är det med vissa personer.
Men efter man har sett The Wackness så kan man inget mer än att älska honom. Han är helt fantastiskt i denna film.
Det enda riktiga man klaga på denna film är att Mary-Kate Olsen har en väldigt liten biroll där hon spelar en hippie. Ännu mer orsak att hata henne.
The Wackness är en fin berättelse om två mäns eviga jakt på lycka och bekräftelse...

Betyg: 8 av 10


Daim!

Thåströms nya skiva kommer ut nu på fredag.
Damjan ska ha fest på lördag. Kommer bli väldigt trevligt.
Juggefest är det bästa finns.
En väldigt bra vecka med andra ord...



Twilight!

Vampyrfilmer var något som man älskade som barn. Vampyrkulturen är något som alltid har fascinerat mig.
Den svenska överhypade
Låt Den Rätte Komma In kom förra året och besvikelsen var på topp.
Alla sa att Låt den Rätte Komma In var så bra och att Twilight var mycket sämre. Så fel dom hade.

Isabella Swan (Kristen Stewart) flyttar från det soliga Arizona till den regninga lilla staden Forks.
Där träffar hon den mystiske Edward Cullen (Robert Pattinson) Från att ena dagen igoneras av Edward till den andra att bli hans bästa kompis så blir hon väldigt fundersam. Vem är denna Edward som bara pratar med henne när han känner för det. Varför gör han såhär?
Anledningen är för att han vet inte om han kan motstå hennes blod.

Detta är inget mästerverk. Skådespeleriet är inte det bästa. Handlingen är inte det mest originella, en tjej blir förälskad i en kille. Nästan hela filmen känns som en billig TV-serie. Men på något sätt så funkar det och filmen är underhållande.
Filmen följer boken väldigt bra. En sak har dom dock glömt. I boken så tjatar Isabella om hur perfekt denna Edward är. Hela tiden. I filmen så har dom inte tagit med det och det känns väldigt skönt.
Dock så spelar Robert Pattinson Edward på ett mycket sexigt och ett oerhört charmigt sätt.
Finns en scen i filmen där Jugoslaviska flaggan finns med. Underbart.
Det är underhållande film som gör det den ska.
Slutet är dåligt dock. I boken så lämnas man med en riktig cliffhanger. Filmen borde ha slutat likadant.
Jag tycker Twilight är bättre än Låt Den Rätte Komma In. Kan vara för att jag trodde Twilight skulle vara ännu sämre.
Men så är det inte. Twilight är en bättre film...

Betyg: 6 av 10


Tre!

Tre ska ha 1500 kr för att laga min mobil. Aldrig i livet.
Twilight recensionen kommer snart...

Skog & Berg!

Här kommer en fin Jugoslavisk partizan låt.
Snart är vi ett igen...


Prjie čemo mi umrijeti, nego svoje zemlje dat!

Sjuk!

Känner mig lite sjuk.
Har ont i halsen, känner mig konstig i huvudet och är allmänt förbannad på Hyresnämnden.
Tre månader har man på sig att skicka in papperna till dom. Det visste jag inte. Skickade dom 19 dagar försent.
Vad ska man göra?! Det är bara ringa till honom och kräva tillbax pengarna.
Gubbjäbel, du ska bli av med din lägenhet...

MMfilm!

Har fört över några av mina recensioner till den andra bloggen.
Inte alla, men några. Kommer upp mer recensioner snart.

Ny Blogg!

Jag och Micke har startat en ny blogg där våra filmrecensioner kommer upp där. Mina recensioner kommer nog att vara kvar här också. Får se med den saken...


Role Models!

Det är svårt att göra en bra och rolig komedi film som håller hela vägen.
Är
Role Models en av dom många filmerna som lider av detta?

Wheeler (Sean Willam Scott) och Danny (Paul Rudd) är två omogna vuxna män som inte tar något på allvar.
Dom har ett väldigt slappt jobb där dom åker runt till olika skolor och föreläser om att droger är farliga och att barnen ska istället dricka någon Red Bull aktig dryck. En dag så blir Danny dumpad och han blir helt förstörd. Samma dag så hamnar han och Wheeler i problem med lagen och dom får välja mellan samhällstjänst eller fängelse i 30 dagar.
Självklart väljer dom samhällstjänst. Där ska dom ta hand om två misanpassade ungar. Men kommer dom klara av att ta ansvar över dessa barn eller kommer dom ge upp och välja den lätta vägen. Fängelset?

En av manusförfattarna till denna film är faktiskt Paul Rudd. Han hade verkligen sig själv och Sean William Scott i åtanke när han var med och skrev detta manus. Det är två perfekta roller före Paul och Sean. Sean spelar Danny ungefär som han gjorde med sin rollkarkatär David i The 40 Year Old Virgin, sur och bitter. Fast i Role Models är han verkligen bitter över nästan allt och han prestrerar mycket bra.
Sean William Scott repterar sig själv lite väl mycket med Wheeler. Wheeler påminner mycket om Seans tidigare rollkaraktär Stifler i American Pie. Tänker inte på vad han säger, besatt av sex. Men det passar Sean mycket bra. Men han kan mer som skådespelare än att vara dryg och vulgär. Det har han redan bevisat i The Promotion.

Sean Williams Scott får ta hand om en unge som svär mycket. Paul Rudd tar han om en unge som är helt besatt av rollspel. Så småningom så anpassar sig alla till varandra på ett väldigt fint sätt.
Det är en bra komedi film men samtidigt inget nytt i denna genre. Det krävs mycket för att göra en väldigt bra komedi film. Men det är ingen hjärndöd humor som Scary Movie filmerna eller t.ex. White Chicks. Det är en rätt så rolig film med några kuk och fitt skämt här och där...


Betyg: 6 av 10


Gråa Falken!

En av världens mest  vackraste och mäktigaste låtar. Sivi Sokole...


Druže Tito, kunemo se, pobjedi če mo!

Skärpning!

Har inte kollat på någon film sen Inside (À l'intérieur) eller jo, jag har sett halva Role Models. Ska kolla klart på den imorgon.
Men jag måste se mer film. Får bli skärpning på det.
Imorgon ska jag på jobbintervju.Det ska bli väldigt intressant.


Ångest på högsta nivå, Blackeberg!

Stewie!

Ungjäveln kan vara så dryg.
Fan vad rolig han kan vara...


Tele!

Fan vad jag vill ha en Iphone.
Det är mobilvärdens svar på Nintendo DS.
Så jävla snygg och så full med finesser. Underbart...


Inside!

Hollywod har en tendens att göra riktigt dåliga skräckfilmer. Hollywood och andra amerikanska filmbolag inriktar sig mest på nakna korkade tjejer och sterotypa män.
Utländska skräckfilmer dock, dom inriktar sig på andra saker. Här är det något annat som ska visas, riktig skräck.
Den franska skräckfilmen
Inside (À l'intérieur) är ett klockrent bevis på det.
Den håller nästan hela vägen fram.

Gravida Sarah (Alysson Paradis) och henns pojkvän är med i en bilolycka. Hon och barnet överlever men pojkvännen dör.
Månader går och Sarah lever i sorg. Hon gör en rutinundersökning och får reda på att hon ska föda dagen efter. Hon åker hem för att hem för att njuta av sin sista natt i lugn o ro.
En främmande kvinna ringer på och vill låna telefonen, men paranoid som Sarah är så vill hon inte släppa in kvinnan. Hon hittar på att hennes man sover. Han är död säger kvinnan och Sarah blir livrädd över hur hon kan veta det.
Den natten som Sarah skulle njuta av i lugn o ro slutar med något som ingen kunde föreställa sig.

Detta är en väldigt magstark film. Filmen börjar direkt med bilolyckan och direkt blir det obehagligt.
Sen är det rätt så lugnt i tjugo minuter och man får samma känsla när man ser denna film som när man spelar början av ett Silent Hill spel. Det är ensamt och man känner ångesten hos Sarah. Snabba flashbacks till bilolyckan och Sarah har dagmardrömmar om att fostret kommer ut genom hennes mun. Mycket bra.
Första halvtimmen av filmen så råder det en väldigt obehaglig stämning i filmen. Man sitter på spänn hela tiden.
Sen när det väl sätter igång så övergår det från obehagligt till väldigt äckligt. Otroligt starka scener, ljudeffekterna är vidrigt bra och blodet forsar inte överdrivet mycket men tillräckligt mycket för att man ska bli äcklad.
Splatterfilmer har en tendens att överdriva väldigt mycket, men Inside gör detta mycket bra och många gånger klarar man knappt av att kolla.

Béatrice Dalle spelar den galna kvinnan som terroriserar Sarah. Hon spelar mycket bra och man ser galningen i henne.
Alysson är också väldigt bra som Sarah. Man känner verkligen vilken panik denna kvinna har under filmens gång.
Men mest blir man imponerad över hur bra Béatrice spelar denna galning. Under filmens gång vill man bara slå in ansiktet på henne. Hon har bara ett mål, och det är att ta barnet ifrån Sarah.

Filmen börjar som en psykoligsk rysare. Den börjar mycket bra och jag hoppades att den skulle hålla den linjen hela tiden. Men det övergår till en splatterfilm, dock en väldigt obehaglig sådan, så blir jag lite besviken. Hade gärna sett han den följde mer av den psykologiska delen. Man blir mer rädd då och det är ju det som är meningen med skräckfilm. Nu blir man mer otroligt äcklad.
Men Inside, tack vare allt som finns i filmen, så är det en modern skräckfilms klassiker...

Betyg: 7 av 10


Månadens Bästa!

Februari har varit och här kommer dess lista.

Månadens bästa film kommer nog inte som en chock till er,
The Wrestler.
En fruktansvärt stark film, Mickey Rourke är fantastisk. Kan med säkerhet säga att detta kommer vara årets bästa film. Fast att vi bara har kommit in på den tredje månaden.
Betyg: 9 av 10


Underbar!

Månadens sämsta film är utan tvekan Rachel Getting Married.
Anne Hathaway är fantastisk, och filmen är fantastiskt värdelös, seg och bara så jävla tråkig.
Totalförbjud denna skitfilm.
Betyg: 4 av 10


Nej!

Månadens bästa spel är Bully.
Mobba folk och spöa lärare är hur kul som helst.
Önskar att bara 2dboy kan släppa lite nya banor nu till World Of Goo.



Månadens bästa skiva är The Sounds av det finska bandet The Sounds.
Belma spelade lite förfest musik för några helger sedan. The Sounds (svenska bandet) spelades och helt plötsligt kom Kalinka låten och hon trodde det var svenska The Sounds som hade gjort den. Jag satte med vid datorn och spotify och såg att det var ett helt annat band.
Lyssna på dom, det är hur bra som helst. Instrumentalt. Surfinfluenser. Underbart. Fint med gamla 1960-tals band. Det är det bästa.



Nu under mars så hoppas jag starkt på att Cave Story ska släppas till Wii och mer storfilmer vill jag se...